Vi t?¤nkte att f??rljuva det sista livets slut,
Liksom att komma l?¤ngre, ?¤n Herren stakat ut.
Vi reste ifran Sverige med nagot ??vermod,
Vi k?¤nde ej det ??de d?¤rute f??restod.

Vi salde vara hemman och gav oss sedan ut,
Som fageln bortflyger n?¤r sommaren ?¤r slut.
Han kommer ?¤ndock ater n?¤r varen skrider fram,
Men vi far aldrig skada vart k?¤ra fosterland.

Det talas och det skrytes: "H?¤r skall ni ma sa v?¤l,
H?¤r skall er intet fattas till kropp ej heller sj?¤l".
Men man fick snart nog finna, hur man bedragen var,
N?¤r hungern b??rjar komma, som ej ens livet spar.

Vi salde vara hemman och gav oss sedan ut,
Som fageln bortflyger n?¤r sommaren ?¤r slut.
Han kommer ?¤ndock ater n?¤r varen skrider fram,
Men vi far aldrig skada vart k?¤ra fosterland.

Och n?¤r vi hade seglat en vecka eller tva,
Ett m??rker d?¤cket h??ljde och bredde sig d?¤rpa;
Ej se varann vi kunde, knappt andas eller ga.
Det var en gruvlig plaga f??r stora och f??r sma.

Vi salde vara hemman och gav oss sedan ut,
Som fageln bortflyger n?¤r sommaren ?¤r slut.
Han kommer ?¤ndock ater n?¤r varen skrider fram,
Men vi far aldrig skada vart k?¤ra fosterland.

En fader maste b?¤ra sitt barn pa d?¤ck till slut,
Och det fran skeppet kasta i vida havet ut.
Det matte s?¤kert tagit hans sinne ganska svart.
Ty d??den genast klappade pa fadershj?¤rtat slut.

Vi salde vara hemman och gav oss sedan ut,
Som fageln bortflyger n?¤r sommaren ?¤r slut.
Han kommer ?¤ndock ater n?¤r varen skrider fram,
Men vi far aldrig skada vart k?¤ra fosterland.

Nej vi far aldrig skada vart k?¤ra fosterland.