Men du, du ?¤r sk??n som livet,
en dikt nan skrivit, sa K?¤rleksfull.
Den sangen H??rs Ibland,
r??r sig fran sagans land, en sang om oss,
och den skrevs f??r var skull.
Var tid, var som juni-kv?¤llen,
som ett smultronst?¤lle, i k?¤rt f??rvar.
Du var sa vacker, sa, nagon jag t?¤nkte pa,
vi var nat helt, som jag ??nskar fanns kvar.
Nu vaknar blommor pa en ?¤ng,
som nagon dr??mt om f??r l?¤ngesen,
nagon har vilat mot en stenmur,
som nu ger mig st??d.
Nagon har suttit h?¤r nanstans,
och varit glad f??r allting var hans.
Nagon har gratit av f??rtvivlan,
k?¤rleken var d??d.
Sjungit i sin n??d, det ger mig tr??st.
??nnu.
Sa spr??d, dom den dr??m man gl??mmer,
?¤r den sang jag g??mmer, uti min sj?¤l.
Den skapar bilden en, en gang f??r l?¤ngesedan,
en sang om oss, och den skrevs f??r var skull.
Det finns en stig uti min skog,
d?¤r nan gick f??rst som kanske f??rstod,
nagon som ?¤lskade att leva,
fast f??r l?¤ngesen,
nagon har vilat h?¤r nanstans,
och varit glad f??r allting var hans,
nagon har gratit av f??rtvivlan, k?¤rleken var d??d,
sjungit i sin n??d, det ger mig tr??st,
??nnu.
Var tid, var som juni-kv?¤llen,
som ett smultronst?¤lle, i k?¤rt f??rvar.
Du var sa vacker sa, nagon jag t?¤nkte pa,
vi var nat helt, som jag ??nskar fanns kvar.
F??r du, du ?¤r sk??n som livet,
en dikt nan skrivit, sa k?¤rleksfull.
Den sangen h??rs ibland,
r??r sig fran sagans land, en sang om oss,
och den skrevs f??r var skull.